Proffsigt tänkt och ritat! Snudd på suveränt, skulle jag vilja påstå.
Dessutom bra mix överlag mellan text och bild. Lagom detaljrikedom i bilderna (ett vanligt "fel" bland serietecknare är att de tar med för få - mer sällan har med för många - detaljer, men du, herr Grim, verkar ha fattat, att detaljer faktiskt kan "tala", även de).
Med "lagom detaljrikedom" menar jag, åtminstone här, att detaljerna är just så många, att de "kryddar" serierutornas innehåll utan att överdosera eller underdriva "smaken". Det är något som kräver skicklighet, en sorts fingertoppskänsla, hos seriens upphovsman.
För övrigt var även Alfred Hitchcock en jävel på att krydds med detaljer.
Både han och du, herr Grim, förstår (ja, i Hitchcocks fall förstod, förstås) hur man går till väga för att göra även en omtittning av filmen - eller i ditt fall en omläsning av seriestrippen - värd att lägga ned tid på.
Tack! Som aspergare kan jag tendera att snöa in på detaljer. En del kan få fram otroligt mycket med väldigt lite. Vilket jag beundrar.
När det kommer till serier, och film, som båda är sekvenskonst, så är det en bra rekommendation (ej regel.) att börja med en överblick, så vi vet var vi är. I detta fall en snabbmatsrestaurang. Ibland måste man göra det omvända. Figuren gör/säger något till synes obegripligt, men som faller på plats när man ser sammanhanget.
En sak jag börjat mer med är att ha konturlös bakgrund. I detta fall menas att sakerna saknar svarta ytterlinjer. (För det klart att de har konturer.) Men huset är det viktiga, och då blir det focus på det, och om allt har svart ytterlinje så kan det bli lite rörigt.
Men om du vill se någon som är överdjävlig på detaljer (och perspektiv) så googla på Geof Darrow.
Proffsigt tänkt och ritat! Snudd på suveränt, skulle jag vilja påstå.
SvaraRaderaDessutom bra mix överlag mellan text och bild. Lagom detaljrikedom i bilderna (ett vanligt "fel" bland serietecknare är att de tar med för få - mer sällan har med för många - detaljer, men du, herr Grim, verkar ha fattat, att detaljer faktiskt kan "tala", även de).
Med "lagom detaljrikedom" menar jag, åtminstone här, att detaljerna är just så många, att de "kryddar" serierutornas innehåll utan att överdosera eller underdriva "smaken". Det är något som kräver skicklighet, en sorts fingertoppskänsla, hos seriens upphovsman.
För övrigt var även Alfred Hitchcock en jävel på att krydds med detaljer.
Både han och du, herr Grim, förstår (ja, i Hitchcocks fall förstod, förstås) hur man går till väga för att göra även en omtittning av filmen - eller i ditt fall en omläsning av seriestrippen - värd att lägga ned tid på.
Tack!
RaderaSom aspergare kan jag tendera att snöa in på detaljer. En del kan få fram otroligt mycket med väldigt lite. Vilket jag beundrar.
När det kommer till serier, och film, som båda är sekvenskonst, så är det en bra rekommendation (ej regel.) att börja med en överblick, så vi vet var vi är. I detta fall en snabbmatsrestaurang.
Ibland måste man göra det omvända. Figuren gör/säger något till synes obegripligt, men som faller på plats när man ser sammanhanget.
En sak jag börjat mer med är att ha konturlös bakgrund. I detta fall menas att sakerna saknar svarta ytterlinjer. (För det klart att de har konturer.) Men huset är det viktiga, och då blir det focus på det, och om allt har svart ytterlinje så kan det bli lite rörigt.
Men om du vill se någon som är överdjävlig på detaljer (och perspektiv) så googla på Geof Darrow.